”Pedagogik med kaffekopp i hand”

FÄLTSTUDIE I FRITIDSHEMMET
Jag har precis avslutat kurs 2, i Magisterprogrammet i Pedagogik, vid högskolan i Skövde. Två kurser återstår innan examen. Den senaste uppgiften gick ut på att kartlägga en praktik, jag valde att titta närmare på fritidshemmet. Jag har i kartläggningen förvärvat nya kunskaper om framförallt relationellt lärande och uppmärksammar mer och mer lärande som sker i mötet mellan eleven och ickemänskliga element som ex. pinnar eller en stol. Framförallt känner jag en trygghet i att kunna argumentera för den sortens lärande och att det som sker i fritidshemmet är så oerhört viktigt för att eleverna ska få pröva sina kunskaper i ett meningsfullt sammanhang.

Illustration: Eva Lindström

Illustration: Eva Lindström

Kort sammanfattning av fältstudien:
Den senaste forskningen säger att det är viktigt att eleverna får kombinera teori med praktik och att det situerade lärande som uppstår i fritidspedagogiska aktiviteter hjälper eleverna att befästa inhämtade teoretiska kunskaper i en konkret situation och i ett meningsfullt sammanhang, som inte alltid hinns med under lektionstiden. Förutsättningarna för att denna cykel ska gå ihop (Timperley, 2013) är att lärarna får kompetensutveckling som utvecklar samma typ av lärande som eleverna, eftersom det ligger till grund för vilken undervisning lärarna bedriver. Skolan som organisation, min arbetsplats, måste alltså skapa större förutsättningar för kompetensutveckling som utvecklar det informella lärandet hos såväl pedagogerna som eleverna. Det systematiska kvalitetsarbetet måste ringa in organisationens prioriterade behov, nuvarande kompetenser, mål och visioner samt skapa utrymme för reflekterande samtal, utvärdering och kontinuerlig återkoppling kring den utveckling som sker. Skolverkets har tagit fram en samtalsguide och verktyget BRUK, som är ett sätt att få en tydligare nulägesbild genom s k självskattning. En ökad samsyn kring fritidshemmets uppdrag kan stärka förståelse för att formellt och informellt lärande går hand i hand. Genom att vi: ledning, lärare och fritidspedagoger, samt övrig personal i skolan, tillsammans använder oss av ett gemensamt professionellt språk så kommer vi att bli bättre på att sätta ord på vad vi gör och vilket lärande som sker. Samt att vi därmed kommer att öka statusen på fritidshemmets verksamhet genom att kunna förmedla vårt uppdrag till föräldrar och samhället utanför skolans lokaler. Jag tror också att det behövs ett tydligt coachande ledarskap som väljer ut ett beprövat och stimulerande arbetssätt som samtliga avdelningar skall arbeta med, för att eleverna ska få likvärdiga förutsättningar och en undervisning som inte utgår ifrån den enskilda pedagogens kompetens och kunskapssyn utan ifrån fritidshemmets gemensamma.

Illustration: Eva Lindström

Illustration: Eva Lindström

Under hösten 2015 fattade vi i fritidslaget ett beslut om att min avdelning, Rönnen, skulle testa att införa
s k verkstäder under fritidsverksamheten, med syftet att tydliggöra för eleverna vilka aktiviteter, material och tekniker som erbjuds samt vilka delar av lokalen som är avsedd för respektive aktivitet. Tanken bakom införandet var framförallt att uppmuntra den fria leken och att fler elever skulle ta initiativ till att prova nya aktiviteter. Dvs. öka deltagandet och engagemanget i verksamheten. Anledningen till att inte alla avdelningar testade arbetssättet var att vi på Rönnen redan hade kommit igång med en planering och kände oss mer motiverade än resten av arbetslaget. Några av personalen på de andra avdelningarna har tidigare arbetat på ett likande sätt och tyckte att det var bra att vi på Rönnen skulle genomföra för att sedan utvärdera och återkoppla. Vi har efter utvärderingen, 3 månader senare, valt att fortsätta med verkstäderna, som nu upplevs som ett tryggt och tydligt inslag i vår verksamhet (enligt utvärderingen av personalen på Rönnen och en muntlig utvärdering med elevgruppen). Vi har döpt varje verkstad till ett passande namn som informerar om aktiviteternas karaktär, exempelvis Hantverkstan’, där eleverna kan prova på olika hantverk som att sticka, forma lera, pärla, osv. De andra verkstäderna heter Skaparverkstan’ (måla, klippa, klista, mm.), Bygg & teknikverkstan’ (experimentera, konstruera, uppfinna, mm.), Uteverkstan’ (hoppa, springa, bolla, mm.) samt Estetverkstan’ (sjunga, dansa, klä ut sig, mm.). Vi har delat in den stora fritidshallen med bildkollage, bord och tejplinjer för att synliggöra var varje verkstad är tänkt att vara. Vi har formulerat en pedagogisk tanke bakom varje verkstad, vilka förmågor som eleverna kan utveckla genom de olika aktiviteterna, samt presenterar aktuell forskning kring fritidspedagogikens delar på en stor informationstavla i entrén. De andra fritidsavdelningarna erbjuder liknande aktiviteter fast i en annan form, uppdelad i fri eller styrd lek.

Illustration: Eva Lindström

Illustration: Eva Lindström

METAREFLEKTION
Jag ser vårt arbete med verkstäderna som ett arbetssätt som fokuserar på att skapa pedagogiska miljöer som uppmuntrar till en meningsfull fritid, den fria leken, skapande arbete och inflytande, eftersom vi pedagoger styr förutsättningarna, miljöerna och ramarna – inte ett givet innehåll.

Min uppfattning är att samhällets generella syn på fritidstiden fortfarande är svår att konkretisera. Jag tror att få känner till att vi lyder under samma läroplan som skolan och att verksamheten bygger på pedagogisk undervisning, dock inte i den traditionella skolformen som är synlig. För mig är detta lite av ett mysterium, att vi inte har kommit längre vad beträffar att använda fritidstiden på ett mer effektivt och pedagogiskt sätt.

Exempel
Ett klassiskt exempel på att lärandet i fritidshemmet inte alltid syns är exempelvis aktiviteten pärlplattning. Alla som har sett en elev som upplevs ha fastnat i pärlplattande vet att fascinationen nästan går att ta på. Koncentrationen är hög, tid och rum försvinner. Det är oftast oerhört viktigt för eleven att få hinna färdigt! Aktiviteten kan många gånger betraktas av föräldrar som en meningslös sysselsättning, visserligen rolig, men kanske inte så lärorik. Men som pedagog, besitter man kunskap om att lärandet sker på en helt annan nivå, under aktiviteten. Eleven utvecklar inte bara sin finmotorik i pillmomentet, med att sortera ut pärlor efter färg och storlek, utan framförallt så lär sig eleven av arbetsprocessen. Samtalen under processen är de som eleven tar med sig hem efter aktiviteten, inte bara pärlplattan i sig. Det sociala samspelet med andra elever, planeringen och förberedelserna är oftast de största faktorerna som påverkar graden av lärande i det här exemplet, medan föräldrarna oftast bara ser ytterligare en pärlplatta som ska med hem. Förmågan att kunna välja svårighetsgrad och utvecklas är ett ovärderligt lärande, ex. när en elev går från att lägga pärlplattor i 2D till att börja bygga figurer i 3D. Från en platt yta till en form. Det är praktisk matematik, teknik, slöjd och bild. Eleven får genom dessa stimulerande och lustfyllda aktiviteter omvandla sina teoretiska inhämtade kunskaper i praktik. Det är då, i mina ögon, fritiden kan bli just meningsfull – när teori och praktik går hand i hand och eleven förstår hur hon kan ha nytta av den nya kunskapen.

Begreppet fritidspedagogik (även kallad pedagogik med kaffekopp i hand) används framförallt för att särskilja pedagogiken inom fritidshemmet från pedagogiken i förskolan och grundskolan.

Min uppfattning är att samhällets generella syn på fritidstiden fortfarande är svår att konkretisera. Jag tror att få känner till att vi lyder under samma läroplan som skolan och att verksamheten bygger på pedagogisk undervisning, dock inte i den traditionella skolformen som är synlig. För mig är detta lite av ett mysterium, att vi inte har kommit längre vad beträffar att använda fritidstiden på ett mer effektivt och pedagogiskt sätt. Jag vill lyfta uttrycket Pedagogik med kaffekopp i hand, som fritidspedagogiken tidigare förklarades med, och reflektera metakognitivt kring uttrycket. Kaffekoppen kan ses som en tolkningsbar symbol. Kaffe är en dryck som vuxna ofta dricker under sin rast, vilket innebär att axlarna har rätt att sänkas, pressen får lov att upphöra en stund. Kaffekoppen kan också upplevas som oerhört provokativ och laddad om den är synlig i andra sammanhang, utanför rasten. Så om man väljer att titta på kaffekoppen, i handen på en fritidspedagog, som en symbol för rast och pedagogiskt översätter det till fritid så synliggör den därmed den kontrasten mot den strikta struktur som råder tidigare under skoldagen. Här vilar en stor del av problematiken kring fritidshemmets låga status, enligt min mening. Fritid är inte lika med hårt arbete, i mångas ögon. Hur svårt kan det vara att passa ett gäng ungar som leker? Jag kan förstå att många föräldrar upplever en pedagog, med kaffekopp i hand, som lat, ointresserad och passiv i sitt arbete, samtidigt om jag utgår ifrån mitt eget förhållningssätt så upplever jag att kaffekoppen många gånger bidrar till en avslappnad stämning i rummet och får barnen att inte bara lyssna på mig, som en auktoritet, utan lyssnar på sig själva och varandra i större utsträckning. Jag tror att vikten ligger i hur vi förmedlar detta perspektiv och är överens i arbetslaget hur vi tänker kring kaffedrickande i verksamheten. Kan låta som en petitess, men det handlar om vad föräldrarna ser i verksamheten, som ligger till grund för vilken status verksamheten får.

Jag är starkt övertygad om att vi kommer att höja statusen i fritidshemmet om vi i större utsträckning, med ett professionellt språk, pratar om vår verksamhet, varför vi gör det vi gör och synliggöra hur vi gör det. Vi måste alltså kommunicera med varandra, kollegor emellan, med föräldrar och elever för att synliggöra det lärande som sker i fritidshemmet, samt hur verksamheten är anpassad utifrån alla individers särskilda behov. Det är grunden i systematiskt kvalitetsarbete, dvs. att man tar reda på hur det kommer sig att verksamheten är där den är, hur det kommer att se ut när organisationen har nått ett mål, osv. En tydlig beskrivning av det ideala tillståndet, hur och varför, inte bara görandet. Analys, uppföljning och utvärdering är viktigt för att utveckla verksamheten.

REFERENS
Timperly, H. (2013). Det professionella lärandets inneboende kraft. Lund: Studentlitteratur. ISBN 9789144088853.

// Malin Westin

malin

Om Malin Westin

Hej!

Mitt namn är Malin Westin. I dag arbetar jag i Skärgårdsstadsskolan, Österåkers kommun, på heltid och undervisar i bild på förmiddagarna samt arbetar som fritidspedagog på eftermiddagarna i samma skola.
Jag har precis påbörjat en utbildning, Magister i pedagogik på distans, för att jag är vansinnigt nyfiken och läraktig som person. Jag ser mig själv i första hand som en driven entreprenör och känner mig inte bunden till ett yrke eller en specifik arbetsform.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *